50 år i tjänst

När Åsa Wiklund började på Sandvik hette det fortfarande Sandvikens Jernverk AB. Medarbetarna skrev med penna och papper och fick betalt kontant. Nu, 50 år och många förändringar senare, firar Åsa Wiklund sin pensionering från företaget.

Åsa Wiklunds fem decennier långa karriär började 1971 på Kanthal innan företaget blev en division inom Sandvik, vilket skedde 1997. Wiklund började i postrummet, som många nyanställda på Kanthal gjorde. Wiklund minns att postrummet var enormt - och det av goda skäl.

"Varje dag levererades mycket tunga postsäckar till oss", minns hon. "Vi fick öppna dem, sortera posten och fördela den under dagen. På eftermiddagen samlade vi in den utgående posten och postade den."

Åsa Wiklund, 2021

Ungefär ett år efter att Wiklund anställdes fick hon en ny tjänst som sekreterare på avdelningen för tillverkning av skruvar och muttrar. Därifrån gick hon vidare till expeditionen där hon fick en ny bekantskap - telexen. "Ingen vet idag vad en telexmaskin är", säger Wiklund. "Det var som en skrivmaskin där vi kunde skriva direkt till USA och hela världen. Men det gällde att skriva snabbt, för det kostade mycket att vara online."

Stor skrivskicklighet

Wiklunds numera mycket utvecklade skrivarkunskaper kom väl till pass när hon 1974 fick en tjänst på personal- och utbildningsavdelningen, den avdelning hon sedan dess har stannat kvar på.

"Det blev en hel del skrivande", säger hon, "andra skrev för hand vad de ville säga och sedan skrev jag in det."

Under sina 50 år på företaget har Wiklund varit med om många förändringar. Hon minns bytet från manuell till elektrisk skrivmaskin ("det var trevligt!") och den mycket större övergången till dator. Faktum är att hon var den första sekreteraren på Kanthal som fick en dator - en Macintosh. Det var 1984, och det var, säger Wiklund, "en milstolpe." Det fanns andra stora förändringar - koncernspråket byttes från svenska till engelska, företaget gick från att bara producera tråd till att producera motståndsmaterial, och det gjorde stora förbättringar i säkerheten, från mjuka hattar och vanliga skor till skyddshjälmar, skyddsskor och flamsäkra kläder. För Wiklund var ändå introduktionen av datorn den största förändringen.

"Det finns så mycket man kan göra med datorer idag, uppgifter som tidigare behövde utföras av flera anställda", förklarar Wiklund. Hon pekar på beställningssystemet och hålkorten. "Alla beställningar räknades ut manuellt med räknemaskiner", säger hon. "Det krävdes många människor som arbetade med att ta emot beställningarna, räkna ut dem och skicka tillbaka dem till kunderna. Det var en lång process. I dag skickar man bara ett mejl."

Stämpelkorten höll reda på de anställdas arbetstid och samlades in och registrerades så att alla fick rätt lön. "När jag började på Kanthal fick vi fortfarande betalt kontant", minns hon. "Varannan vecka fick löneavdelningen räkna lönerna. Sedan skickades vaktmästaren till banken för att samla in pengar till alla anställda. Han gick ensam - med en pistol!"

Balans mellan arbete och fritid

Balansen mellan arbete och fritid var viktig för Wiklund, särskilt när barnen var små. "Jag hade möjlighet att arbeta mindre när de var små och kunde skala upp till heltid när de blev större", förklarar hon.

From Åsa's album.

Företagskulturen var också viktig för Wiklund. Hon säger att stämningen på Sandvik är kollegial och att alla är fria att prata med varandra, och även om det är ett mycket stort företag är det ett företag som "ser" varje anställd. Dessutom finns det många möjligheter att prova på olika arbetsuppgifter och befattningar, vilket skapar stor variation.

"Det har varit en väldigt lång resa", säger Wiklund när hon tänker tillbaka på de senaste 50 åren, "men det har gått väldigt fort. Det känns som om det var igår jag började jobba."